När egot är otålig och själen har tålamod

Senaste två veckorna har jag insett att det nya för mig är väldigt nära. Mitt nästa steg alltså. Det jag helatiden får till mig är att det nya är på väg att förlösas, det enda jag behöver göra är att vara i lugn så jag befinner mig på rätt frekvens och kan ta emot det när det kommer.

Hur svårt ska det va?

Väldigt svårt visar det sig. Mitt ego vill hela tiden forsera och jag efter det jag väntar på, otålig till tusen. Givetvis så hamnar jag direkt på fel frekvens när egot tar över, vilket varit ofta senaste tiden. Han (för mitt ego är väldigt maskulint) har fått husera enormt mycket i mig, så pass att jag till och med fick migrän med synbortfall här om dagen. Jag tar aktivt pauser och försöker meditera och hålla mig ”hemma på rätt frekvens”, men egot tycker liksom inte det är ok. Han rycker med mig att pressa framåt hur tungt och frustrerande det än känns. Och jag, jag bara mesar och hänger med.

Att lyssna och faktiskt höra

De få tillfällerna jag hör min själ så visar hen bara ett enormt tålamod med mig och mitt ego och försäkrar mig om att levernasen kommer att leverars på nytt, och påminner mig bara vänligt och kärleksfullt om att försöka vara hemma på rätt frekvens.

Gång på gång missar jag leveransen och egot blir allt mer irriterad på mig. och jag blir allt mer tröttare och på sämre humör. Jag inser nu när jag skriver att hemligheten ligger i att sätta gränser, mot mig själv och mitt ego! Jag behöver vara tydligare och stå upp för den tid jag behöver till att göra saker som får mig att vara ”öppen”. Det vill säga, tid till att vara själv med mig själv utan distraktion.

Egot en slavdrivare

Egot har kört på så hårt och fått mig att tro att jag behöver anstränga mig ännu mer. Strukturera upp mer, skaffa appar som ”notion” för att lyckas bättre, fokusera mer på att skriva listor, prata med ännufler människor om namnförslag osv. Till den milda grad att jag känt mig så slutkörd att jag antingen somnat eller velat ”unna mig något” som att kolla på en film, serie, umgås med en vän eller vad som helst som jag ”minsann förtjänar nu”…allt utom det jag verkligen behöver… att bara vara själv med mig själv.

Gör det du säger att du vill göra

Jag tittar på klockan nu. Kanske är det dags att avrunda detta inlägg och faktiskt ge mig tid nu på direktern att bara vara med mig själv i tystnad utan störmoment i minst 15minuter. För det ser jag att jag faktiskt kan avvara.

Så säger vi, jag lämnar dig här nu med en påminelse om att reflektera över hur ofta du låter det bli tyst inom dig. Kanske behöver även du sätta gränser för dig själv?

Kram Ida

Vart ska man börja?

Måndag och en ny fantastisk vecka stundar. Sedan jag tog över gymmet och startade processen att dra igång biten ”själ och sinne” i en egen lokal så har måndagar varit bästa dagen på veckan! Kanske har det att göra med att jag dessutom la om mina öppetider på gymmet till eftermiddag/kväll, så jag har hela förmiddagen till att skapa! Ha ha ha! Frihetskänslan på måndagar är således enorm!

Reels

Så i morse efter jag lämnat barnen på skolan så åkte jag direkt till lokalen. Började med att checka in med mig själv och skrev av mig. Sedan fick jag sådan lust att dela med andra, att jag körde igång kameran och spelade in vad än som kom till mig och bara njöt. Inga omtagningar, ingen eftertänksamhet utan ren närvaro just där och då. Sedan postade jag det på instagram, där det blev till en reel. Start skottet på mitt ”nya”. Men nu då?

Nästa steg?

Alltså i mitt huvud är jag redan i full gång med att driva mitt företag. Kruxet är bara hur jag ska komma från där jag är nu, fixar lokalen, till att driva verksamheten fullt ut. Hemsidan är uppdaterad med mina tjänster. I bokningskalendern på hemsidan är det fullt möjligt att boka in sig från och med nästa vecka! Men det jag längtar efter mest är att köra igån en grupp i personlig utveckling! När känns det rätt att göra det och hur gör jag då? Är event på FB bästa sättet? Affisher i min fysiska omgivning? Jag vet ärligt talat inte hur jag vill göra.

Vad vet jag då?

Jo jag vet vilka grejer jag vill köra igång med! Jag vill ha en grupp på max 6 personer, som träffas en gång i veckan på eftermiddagen under 3 månaders tid, för att lära känna sig själv och få bättre själv insikt och förståelse för sig själv.
Men samtidigt vill jag ha en annan grupp en förmiddag i veckan för daglediga som vill träffas för att under en och en halv timme prata om välmående, balans mellan kropp själ och sinne samt röra sig till musik på olika sätt för att få in rörelse glädje i livet!

Så första steget vore kanske att skapa en beskrivning, bestämma tid och datum och börja dela det med andra. Svårare än så kanske det inte behöver vara! Bara den som testa får veta svaret. 😉 Ok, då vet jag plötsligt mitt nästa steg. Bara å sätta fart nu då!

Kram Ida

Höst och nystart

Sitter här med en enorm tacksamhetskänsla ihop med ett sprudlande bubbel inifrån.

Jag har just tagit över en ny lokal, där jag håller på att skapa för fullt! Skapar en plats där hela jag kan få plats att vara allt jag är. För när jag är allt jag är, då sprudlar jag av glädje och kreativitet, vilket jag vill dela med dig! Då är jag en sådan enorm kraftkälla att jag själv blir chockad. Ha ha ha!

Välja själv

Den utmanade biten i att ta mig ann denna lokal har varit att ge mig själv tid att känna in vad jag vill på olika sätt. Allt från färg val till rummens användning till möbler och möblering. Det är första gången jag är ”ensam” med att välja. Tidigare har det alltid varit andra med i bilden att ta hänsyn och ampassa sig med. Inser att jag aldrig tidigare har bott själv i en egen lägenhet till exempel. Eller jo alltså jag har bott själv, men då hyrde jag en möblerad lägenhet så det var liksom inte mitt val hur inredningen skulle vara då heller. Sedan flyttade jag ihop med Henrik och vi har bott ihop sedan dess. Mitt första företag startade jag med en av mina systrar, så där fick man vara anpassningsbar. Sedan efter jag köpte ut henne så fanns det ändå 30 anställda att ta hänsyn till och låta dem vara medbestämmande på sin arbetsplats.

Jag har aldrig känt det som det minsta svårt att låta andra bestämma eller ha önskemål. Snarare har det varit skönt att slippa ta beslut själv.

Lättare sagt än gjort

Men med denna lokal. Min alldeles egna lokal. Där har jag verkligen velat stanna i just det svåra med att välja själv även om det varit, och är, otroligt svårt och obekvämt. Jag blir stressad av att inte veta vad jag vill. Mitt ego försöker psyka mig genom att viska till mig hur omständig jag är som inte bara kan fatta ett enkelt beslut, som att välja gardiner. Men jag har vägrat låta mig påverkas. Då och då har stressen krypit över mig, men så fort jag blivit medveten har jag givit mig själv medkänsla och omfamnat alla jobbiga känslor. Inte kunde jag anat att det skulle ge en sådan personligutveckling att ställa iordning en lokal!

Nu är det nära

Men nu börjar det mesta komma på plats och ta form. En vägg återstår att välja färg på, det lutar mot en skön ljus grön ton. Men jag behöver låta en hel känslovåg passera innan jag vet säkert. Har ett par vägghyllor att välja ut också. Men sedan är det mesta utstakat och redo att bara komma på plats! Känslan är Magisk! MIN lokal liksom. Min. En plats skapad utifårn allt som får mitt hjärta att dansa. Ivern att få dela den med omvärlden är enorm! Ser så mycket fram emot att få ta emot gäster och kunder här. Första September är det dags. Pirrigt och härligt på samma gång.

Bekräftelse eller gemensam energi

Mest av allt längtar jag efter att få ha små grupper i olika former hos mig.

Allt från en grupp för nymånecermoni till grupper för personligutveckling på olika teman. Jisses vad jag ser fram emot det!

Det känns som när man var liten och skulle få ha sitt allra första kalas hemma för klasskompisarna. Glädjen och ivern över att jag skulle få ha dem hemma på samma gång och ha kul ihop, som blandades med nervositeten över vad de skulle tycka om mitt rum, mina val av affischer på väggarna och gosedjur i sängen. Skräckblandad förtjusning liksom.

Som när man är liten, fast man är vuxen

Precis så känns det nu. Jag längtar efter att få ha en grupp som delar samma intressen som mig och få ge av mig själv och min kunskap till dem och få deras perspektiv och kunskap tillbaka. Samtidigt är jag nervös över om de som kommer ska uppleva min lokal lika härlig och mysig som jag gör.

En del av mig säger att det kvittar vad andra tycker, medan den andra delen säger att det är bullshit. Givetvis bryr jag mig om vad andra tycker. Visst är det viktigt för mig att mina kunder får samma energi som mig i lokalen. Skulle kännas väldigt konstigt om någon kom till mig och inte alls kunde slappna av och känna harmoni när de är i min lokal. Det är liksom hela grunden i mina tjänster att man känner den där energin så fort man kliver in hos mig.

Inte för alla

Den delen av mig som från början sa att det kvittade vad andra tycker, säger nu att hon är övertygad om att det finns människor som är på samma frekvens som mig, som uppskattar just det jag ger och den miljön jag skapat. Och de som inte gör det, dem är ändå inte kunder som ska vara hos mig. De är då inte min kundkategori så att säga. Å det har hon helt rätt i.

Så jag landar in i att allt kommer bli som det ska. Det känner jag fullt ut.

Kram Ida

Maj i backspegeln = Transformation

Jisses säger jag bara

! Kikade just tillbaka i min kalender för Maj månad och slås av hur mycket jag har förändrats genom att möta rädsla efter rädsla för att äntligen leva det liv jag VILL leva. Vissa saker som jag drömt om i flera år har förverkligats under dessa veckor. Jag har tagit tjuren vid hornen och bokat in saker jag undvikit länge. Samtidigt som rädslorna blir extremt närgångna och påtagliga. Svettigt värre. Så har belöningarna varit av en annan värld. Jag började månaden med att vara på visning i en lokal jag drömt och fantiserat om under lång tid… så kär jag blev i den. Men samtidigt så rädd. Tänk om allt jag drömmer om inte alls går som jag vill i den nya lokalen. Tänk om jag tar mig vatten över huvudet. Tänk om jag blir en belastning. Tänk om jag misslyckas. Orkar jag det. Är det väret det? Många tankar plöjde fram och tillbaka under stora delar av de kommande veckorna.

När verkligeheten inte stämmer med visionen

Dessutom hade jag min allra första meditativa gruppsession den 7:e Maj. Jag valde att hålla den på temat ”Öppna upp”, för det var något som i allra högsta grad var närvarande i mig själv just då. Så den energin var lätt att dela med till deltagarna. Nervös till tusen, för det hade långt ifrån klaffat med förberedelserna så perfekt som jag önskat ovh föreställt mig i mina drömmar. Jag hade inte hittat någon bra lokal, så det blev att jag höll hela eventet i en gymnastiksal (?!?!), jag stressade fram bilder för marknadsföringen och det kom inte hälften så många som jag hoppats på. Ändå valde jag att fullfölja, och det är jag otroligt tacksam för. Det blev helt magiskt på alla sätt och vis!

På andra sidan tröskeln

Nervositeten la sig relativt snabbt och under en övning någonstanns där i mitten av allt så tillät jag mig att på riktigt supa in atmosfären, berömma mig för att jag verkligen gjorde det jag så länge drömt om och verkligen uppskattde och njöt av det ögonblicket fullt ut. Jag var verkligen ”hemma” på alla plan där och då. Rest av tiden på sessionen var jag i en så harmonisk och härlig känsla. Faktum är att något större hände med mig. Jag kan verkligen känna ett så kraftfullt ”före” och ”efter” av det ögonblicket. Den jag var när jag gick in i sessionen var absolut inte densamma som jag var där efter. Det var något som landade på en trygg plats inom mig. Något som därefter funnits kvar och givit mig en helt annan grundtrygghet i mig själv. Får gåshud bara av att skriva om det.

Smida medan järnet är varmt

Därför fortlöpte resten av månaden i en helt annan energi. Bara veckan efter höll jag i, inte bara en, utan två HLR utbildningar. Jag kände mig så grundad i mig själv, så trotts att jag givetvis var nervös så var det inte ens i närheten av den oro och det tvivel jag hade inom mig innan gruppsessione. Nej dessa utbildningsdagar njöt jag av redan från början. Jag njöt till och med av att känna mig nervös. Ha ha ha! Jag omfamnade det pirriga och tillät mig att känna ALLT. Så nytt och stort för mig, men så levande livet blir på det viset!

När man är närvarande i sig själv och sina känslor på riktigt

Till helgen sedan drog min sambo och jag iväg på återförsäljar-träff och passade då på att ta en hotellövernattning bara vi två när vi ändå var iväg. Den stärkta ”nya” delen av mig gav mig då modet att ta upp allt jobbigt och osagt i vår relation som varit så där otäckt att ta i. Och ändå förde jag det på tal! Jag skojar inte att jag hyperventilerade inombords då och då under det samtalet. Vi pratade om rädslor och behov på ett sätt vi aldrig tidigare gjort. Även här tillät jag mig själv att känna allt jag kände i stunden och berätta det. Det gjorde att samtalet verkligen djupnade ur mitt perspektiv och vi pratade om det som var viktigt på riktigt liksom. Hela tiden gav jag mig själv beröm och kärlek inifrån genom snälla tankar och pepp. Därför blev jag inte lika beroende av hans bekräftelse, vilket gjorde mig tryggare. Det kändes som han upplevde det och vågade svara på sätt som jag aldrig upplevt i våra samtal. Det var så stort för mig! Efter det samtalet kände jag mig så fantastiskt lycklig, dels för att de mesta rädslorna sprack, men även för att jag kände mig så stolt och modig som inte längre lät mina rädslor fortsätta styra mig. Det var allt annat än bekvämt. Det var riktigt svettigt, men SÅ värt det!

Lokalen, och fler surdegar

Där efter kände jag en nyfunnen trygghet även i min sambo. Så veckan efter skrev jag på kontraktet till lokalen jag hade tittat på. Samt hade ett annat obekvämt jobbrelaterat samtal som jag skjutit undan sedan slutet av Mars. Även det var svettigt, men mitt fokus låg enbart på att vara sann mot mig själv och stå i kärlek. Än en gång var det SÅ värt det!

Coaching som stöd hela vägen

Nästan varje vecka har jag valt att ta emot coaching för att inte fastna i dumma tankar under dessa utmaningar. Det har varit ENORMT på så många sätt! Jag skulle nästan vilja påstå att maj månad har varit en månad av intensiv träning i min personliga utvekling, med svettiga pass och tuffa prov nästan dagligen. Samtidigt har jag coachat andra varje vecka för att skifta fokus från mig själv till andra och få bra balans och mer persspektiv. Man lär sig alltid något av alla männiksor man möter.

Reflektion är så viktigt

Nu när jag blickar tillbaka, kan jag knappt minnas den osäkra nervösa bekräftelseberoende Ida som jag var i April. Trasformation är bara förnamnet på denna månad som gått. Jag kan höra Agneta Sjödins röst säga ”Vi lever våra liv framlänges, men förstår dem baklänges”, jag minns inte vem hon citerade, men det är verkligen så sant som det är sagt.

Något jag även insett är att trotts allt jag gått igenom så har jag även haft mycket roligheter under dessa veckor oxå. Jag har träffat likasinnade på luncher. Hängt med ett helt gäng av ”kollegor” under en grill och inspirationskväll. Suttit på uteservering och njutit av solen, firats på Morsdag och både tagit emot och givit mycket kärlek! I skrivandets stund är jag chockad över hur jag inte känt mig sänkt eller golvad som jag brukar. Även det kanske hör ihop med att jag varit sann mot mig själv mest hela tiden. Det har liksom inte sugit så mycket energi som det brukar då. Ytterligare en win-win med att vara ärlig mot sig själv.

Vara sann och närvarande med sig själv

Känner mig rörd, tacksam och lycklig när jag inser att jag faktiskt lever mitt drömliv. Jag känner mig så rik, så älskad och så fri som jag alltid drömt om. Numera ser jag fram emot varje dag jag vaknar till. Det är stort för mig! Livet i all sin glans!

Är det något jag vill att du tar med dig idag, så är det insikten av hur friheten och lyckan ligger i att i varje steg och val du tar i livet, ta dem utan att tulla på att vara 100% sann mot dig själv. Ge dig den tid och det utrymme du behöver i stunden för att hinna inte bara höra, utan lyssna på din inre röst. Allt annat ordnar sig som genom trolleri. Tack att du lyssnade.

Kram, du är perfekt precis som du är!

Ida

Känslostyrd?!

Är det något dåligt? För mig är det alltid känslan som avgör om jag ska agera eller hoppa på och testa något. Jag litar 100% på min känsla hur ologiskt eller konstigt det än må verka. Och hittills har det alltid tagit mig precis dit jag ska. Förr kunde resan dock vara väldigt omtumlande, som en bergochdalbane tur. Det fick mig i obalans och ibland hade jag inte alltid enrgi till det jag valt, för att vid andra tillfällen ha överskotts energi och vara rastlös och ostimulerad pga val jag valt vid fel energi punkt. Idag vet jag att jag behöver vänta ut en hel känslovåg innan jag fattar ett beslut om det är möjligt.

En känslovåg

Att vänta ut en hel känslovåg innebär att jag låter min känslor får stilla sin energinivå och gärna slå över till motsatt läge för att sedan likt en våg ebba ut. En våg kan gå från neutralt läge till en hög energi nivå och sedan ebba ut eller slå över till en dal med låg energi nivå eller omvänt. För mig är det i så stor utsträckning som möjligt viktigt att jag fattar beslut när min energi är neutral, men efter att jag tänkt på beslutet både då jag varit i en topp och en dal. På så vis så vet jag hur jag kommer känna och påverkas oavsett om jag är i en svacka eller på gott humör då valet jag gjort träder in.

Konsekvensen

Ibland kan jag vara i ett härligt rus helt fylld av energi och om jag då i det läget trillar in på ett event eller en kurs, eller får en fråga om en fika eller liknande som ligger några dagar fram i tiden så kan min höga energi få mig att känna ett så självklart och starkt ”JA!!!!!! Det vill jag!” och boka upp mig på både det ena och det andra på direkten. Konsekvensen blir allt för ofta att jag någon dag senare ångra mig helt och klandra mig själv för jag är så himla känslostyrd (vilket i förlängningen skapar en rädsla för att lita på sina egna känslor).

På samma sätt kan mina beslut lätt påverkas om jag ser ett event eller får en fråga om att följa med på något när jag känner mig låg, trött eller nedstämd. Hur intressant det än låter när jag inte har energi så ser jag bara hidner, och framstår kanske som övermäktigt eller svårt vilket gör att jag tackar nej och strunta i det. Likt det andra tillfället ångrar jag mig oftast men då är det redna försent eller så hittar jag tillbaka till vart jag sett det och dörren stängs vilket lämnar mig med överskotts energi och en känsla av ostimulans. En rejäl berg och dal bana utan like.

Topp neutralt dal och neutralt igen

Numera är jag medveten om att jag behöver mina känslor för att fatta bra beslut. Att jag har toppar och dalar i mina känslor och det är det som är den viktiga insikten! Nu vet jag även att jag har neutrala perioder där emellan, och det är DÄR i det mellan läget som jag i så stor utsträckning som möjligt ska fatta mina beslut. Allra helst ska jag ha mitt val i åtanke under en hel känslovåg, som inefattar både en dal och en topp innan jag sedan beslutar mig. Hur lång en våg är varrierar. Ibland kan en topp och en dal komma och passera på bara någon timme eller så. Medan ibland är vågen längre och mer lågmäld och kan då hålla i sig ett par dagar eller en vecka. då finns inte alltid tiden till att låta en hel våg passera innan jag gör ett val. Men då försöker jag hjälpa mig själv att hamna i neutralt läge genom fler meditationer. Enkelt sagt kan jag säga att ju viktigare ett beslut är, desto viktigare är det för mig att invänta att en hel våg med både toppar och dalar passerar och jag sedan hamnar i ett neutralt läge inan jag beslutar något. På så vis minimerar jag att jag kommer ångra några stora beslut i livet.

Balans

En riktlinje för mig är att om något känns ”YES!” när jag är på toppen av min energi, (då ser jag alltid bara möjligheter) och det vid ett senare tillfälle när jag har låg energi ändå känns lite lätt lockande även om jag inte förstår HUR det skulle kunna gå (ser alla hinder) så innebär det oftast att jag vid ett neutralt känsloläge kommer känna att jag verkligen vill göra detta och ser min förmåga att klara av det. Om något fångar mitt intresse när jag känner mig låg, så printscreenar jag, bokmäker eller skriver ner det, även om jag då inte förstå hur jag skulle orkar mm. (vid känslodalar ser jag nästan bara hinder). För senare när jag är på en känslotopp med mängder av energi, plockar jag fram och kikar på alla saker jag sparat och känner in det då. Ibland lockar det inte alls då, vilket är ett tecken på att det inte alls skulle ge mig den där energin jag behöver. Men om den känns ”Wiiii vad kul!!!” då är det ofta ett ja-val när jag sen är i ett neutralt läge. På så sätt har jag full koll på om det verkligen är något jag vill på riktigt, inte bara i studens ingivelse baserat på min dags form. Bra beslut i livet ger mig så pass mycket energi att mina känslovågar blir mer lågmälda. Lite som blodsockernivån i kroppen. Om jag fattar beslut på en topp eller dal punkt, är som att äta godis. Allt känns wiiii tills det plötsligt blir plattfall och energin blir ännu lägre än den var innan! Men om jag fattar beslut i de neutrala lägerna är det som att hålla blodsockernivån på en jämn nivå, visst den sjunker och höjs hela tiden men det blir mer stabilt och lågmält. Livet känns balanserat och harmoniskt!

Känsla och erbjudande!

Halli hallå!

Igår kände jag så otroligt starkt ett behov av att gå ”Back to basic” med mig själv. Känslan av att skala av och börja om började gro och i morse vaknade jag och ville göra just det. Skala av. Under ett par år nu har jag ständigt velat utvecklas och lära mig mer, tillföra nya tjänster, öppna massor av mina dörrar för att människor ska kunna komma till mig från flera olika håll. Det har varit spännande och utforskande. Men samtidigt splittrande.

Förändering

Därför kände jag idag att det är dags att skala av för ett tag nu. Det innebär att jag plockar bort många utav mina tjänster och kommer fram till slutet av sommaren bara erbjuda ”Coachsamtal rätt och slätt”.

Jag gör det för att lättare komma i kontakt med vad jag kanske kommer sakna att erbjuda till mina kunder. Men även få en möjlighet att uppmärksamma om kunderna kommer sakna något. Vill även sänka priset under en tid, för att öppna upp för fler att kunna testa på coaching. Känner att jag verkligen verkligen vill sprida denna fantastiska magi det ger att bli coachad. Själv går jag till två coacher just nu. Allt blir så mycket klarare när man får stöd i att plockla fram allt inom sig och lägga det framför sig att utforska.

Universum levererar

Dessutom kom siffrorna 8, 5, 2, till mig för några dagar sedan. Såklart undrade jag vad de skulle vara till eller visa mig. Vet inte om det är detta som det var menat till i huvudsak, men det kom väldigt bra till pass här i alla fall.

Nyss när jag satt här på hemsidan och skalade av så bara coachsamtal blev kvar slog det mig att jag även ville ha ett erbjudande på detta. När jag skulle bestämma datum för hur länge erbjudandet skulle vara så kom 8:an upp i mina tankar. Augusti känns som helt rätt som månad för en förändring av tjänster igen.

Kikade då in i almenackan för att välja en fredag som slutdag och då visade sig så lägligt att den 5:e var just en fredag. Mitt sänkta pris för coaching kommer därför att gälla fram till 5/8-22! Tack universum. 😉

Prissättning

Så vad ska erbjudandet vara? Tanken på paketpris ploppade upp först, men kändes faktiskt inte hundra. Kanske nya människor bara vill kunna köpa ETT samtal för att liksom testa på. Så ett ”prova på pris” verkade genast logiskt. Men inte det heller kändes riktigt rätt. Siffrorna dök upp i tankarna igen.

8,5,2. Kanske kan dessa siffror vara priset. Att det ska vara ett fast pris på varje samtal under denna tid? Det fladdrar till i magen vid den tanken. Jo så ska det vara. Så vad för pris? Ngt på 8oo är nästan ordinariepris så det går helt bort. Något på 500 känns återigen logiskt, men när tanken formas så känns det ändå inte givet. Fast hallå, något på 200 är ju tokbilligt!?! Direkt pirrar det till i hela mig. Jo men givetvis ska det vara tokbilligt under denna period! Alltsåmin energinivå ökar markant nu, så ja absolut!

Valde den största kombinationen på tvåhundra vilket resulterar i att mina coachsamtal fram till Augusti kommer kosta 285kr/50 min. samtal.

Hela jag ler bara jag skriver det! Känner riktigt hur hela jag strålar. Så fint och glädjande det känns att erbjuda detta! Återigen tack universum!

Mod

När jag började skriva var överskriften ”Nå ut”. Men allt eftersom jag skrev så förvandlades mitt ”hur” till fokuset att våga. Så jag gick tillbaka hit och ändrade rubriken och la till denna test. Men så här började jag formulera mig.

Nu är det alltså dags att sprida mitt erbjudande. Så spännande…eller? Direkt känner jag ett motstånd. Det är för billigt. Inte jkan jag marknadsföra det på instagram! Människor kommer tvivla och misstänka att jag är en oseriös coach. Ingen har så lågt pris. Andra coacher kanske kommer bli frustrerade på att jag ”pressar priserna”. Jag hör mig själv sucka högt precis som jag skriver detta. Det känns som jag åter igen bara vill ångra allt och ge upp. Känner mig uppgiven. Tänker låta mina tankar bara flöda nu och vara uppmärksam på vad jag tänker.

Alldeles nyss kändes ju allt helt 100 och energin var hög inom mig. Nu känner jag mig låg och tjurig. Som om någon precis sagt till mig att genast sluta upp med mitt trams. Har en klump i halsen. Jag känner igen detta. Det är mitt mod som sviktar. Otryggheten i vad andra ska tycka och tänka tog mig på sängen. Jag hann inte värja mig.

Dags att ta några djupa andetag och landa i att ge sjutton i att jämföra mig med andra. Men det är minst sagt min akilleshäl att jämföra mig med andra.

Andas in, andas ut. Andas in, andas ut, Igen, andas in å andas ut.

Ifråga sätt dig själv

När mina tankar börjar skapa olusts känslor så har jag lärt mig ett superbra verktyg. Nämligen att ifrågasätta mig själv. Så det är just vad jag tänker göra nu. Är det sant det jag just tänkte? Är jag otrygg i detta beslut? Direkt lägger sig känslorna och ett tydligt svar sprider sig. Svar. nej.

Jag känner ju så starkt att jag vill skala av och gå tillbaka till det fundamentala i mitt företagande. Det känns HELT RÄTT! Vad är det som får mig att vilja ha ett erbjudande då? Jo jag vill liksom fira att jag lyssnar innåt och följer min instinkt. Jag vill matcha den höga energin inom mig. Jag vill ”slå på stort”!

Därför detta erbjudande!

Jumer jag skriver desto mer kommer den där energin tillbaka inom mig. Min inre vulkan börjar liksom bubbla. Jag är riktigt trygg i mitt eget värde i att vara allt jag är och även detta erbjudande. Jag behöver inte en speciell prislapp för att validera mig själv eller mitt egenvärde. Nu väljer jag detta pris och detta tidsbestämda erbjudande för att det är det jag vill GE till andra. Punkt.

Vad andra sen tycker och tror så är det deras åsikter. Det har faktiskt ingenting med mig att göra egentligen. Jag vet mitt varför och det är mer än tillräckligt för mig. Jag är trygg i mitt beslut.

Wrap upp

Ett lung har svet in över mig medans jag skrivit detta. Ett djupt andetag igen. Så vad behöver jag göra för att våga sprida erbjudandet? Jag berhöver känna att min trygghet och sprudlande känsla i detta erbjudande når ut i det jag sänder ut. Jag vill känna att det känns ärligt och genuint. Så inan jag har förbråttom att sprida vill jag paketera det i det formatet. Äkta och genuint med en känsla av trygg sprudlande energi, en gåva från mig. Det känns helhjärtat och äkta för mig.

Därför avrundar jag här och flyttar mitt fokus till att paketera, presentera och sprida.

Kram Ida

Nästa steg för mig med Human Design!

Som ni vet om ni läst mitt senaste inlägg så är ju mitt nya intresse just HD. Att fördjupa mig i och lära mig detta komplexa systemet. Man behöver både sin födelse plats och tid, helst på klockslaget för att generera sin så kallade Human Design karta, på engelska benämt som ”Human design Chart”.

Jag ska inte gå in på detaljerna mer, men vilket häftigt verktyg detta är! Det är så mycket som går att utläsa i kartan, styrkor och skuggsidor, superkrafter och beslutsfattnings sätt. Alltså detta är ett hjälpmedel för att lära känna sig själv inte något som begränsar dig på något vis. Som med allt i livet så rekommenderar jag bara att man tar till sig det som kan hjälpa en framåt i önskad riktning. Det innebär inte att man bara ska välja det som låter positivt. Tvärtom, det jobbiga insikterna tar en oftare framåt på ett kraftfullare sätt. Därför är skuggsidor minst lika viktiga som ljussidorna och vice versa.

Men att få en insikt i att man tex har ett odefinierat Ajna center som kan förklara varför man har lätt att ta in olika perspektiv men på samma gång känna en stress över att man borde bestämma sig för en åsik kan ju verkligen hjälpa en att släppa just den pressen. För mig är det i alla fall så. Ju mer jag lär mig att förstå mig själv, desto enklare har jag för att leva på ett mer harmoniskt sätt i livet.

HD så långt ögat kan nå!

Just nu har jag nästan tunnelseende och allt jag ser och tänker är HD HD HD. Men det är ju så intressant! Därför har jag precis sjösatt Human Design Coaching här på https://www.idahenrysson.se. Jag känner en sådan lust att använda HD som bas när jag coachar. Tänk att möta en människa som tex säger att de känner sig låsta i någon del av livet. Man pratar om låsningen och lite runt om kring. Sedan kikar man på personens HD-karta och kanske kan se styrkor att använda, kanske kan se möjliga förklaringar på varför man hamnat där. Så coachar man vidare i hur det känns att höra dessa perspektiv, vart de landar osv. Alltså wow wow wow!!!! Nu toklängtar jag tills första klienten bokat min ”Human design coahning”! Jag erbjuder denna coahing både via onlineverktyget zoom och på plats i mitt coachrum på Dajas gym i Karlskrona.

Inspirationen smittar

Samtidigt som jag skriver detta kommer nästa längtan, att förändra mitt coachrum och sätta en mer genuin och mysig prägel på det. När jag bestämde mig för att göra om rummet till ett coachrum var det ett förråd med Podiart-utrustning som dock behövde vara kvar. Jag städade ur rummet, satte in lite möbler som en skänk och fåtöljer. Det blev en ENORM förbättring och jag var helt klart jättenöjd. Men nu något år senare så känns det inte som rummet speglar mig och det jag vill ska kännas där inne. Nej,det är mer som att det är verkligen bättre innan och”duger”, vilket inte är den känslan vill jag ha längre. Nu i skrivandets stund står det klart att det är dags att lägga lite kärlek där. Wiiii vad kul! Känner riktigt inspirationen spira!

Nu är det dags att avrunda detta inlägg och börja planera rummet!

Kram Ida

Skål för att våga följa sitt hjärtas lust!

Spännande utveckling!

Jag har grotta ner mig i Human Design. Vad då kanske du undrar? Jo det är ett verktyg/metod från 80-talet baserat på bla astrologi, kvantfysik och österländsk lära. Tillsammans utgör dessa ett system, som tar sig ut i en personlig karta, beroende på platsen och tidpunkten du föddes så har du en alldeles unik karta som är enbart din. Med den kan man utläsa massa intressanta saker om sig själv. Tex ens styrkor, undermedvetna själsliga gåvor och var man mest speglar omvärlden och mycket mycket mer. Om du frågar mig så är det ett otroligt fantastiskt verktyg i personlig utveckling!

Krångligt värre

Direkt då jag hörde talas om Human design blev jag jätte nyfiken, men sekunden efter var jag redan avskräckt. Något så komplext och invecklat hade jag aldrig tidigare stött på. Inte ens astrologi hade jag upplevt så svårt. Den känslan hängde med mig varje gång jag nyfiket ville undersöka mer om HD. Hur gärna jag än ville förstå var allt bara grekiska. Det gjorde mig mest frustrerad och därför svalnade intresset sakta men säkert.

Något år senare hörde jag en intervju i någon podd om en tjej som var HD reader, och min nyfikenhet blossade direkt upp på nytt. Genast började jag googla, och nu fann jag det konstigt nog inte alls lika skrämmande och svårt. Snarare förstod jag mängder och tycket det plötsligt var ganska lätt. Jag vet egentligen inte vad som hänt under det året. Jag måste blivit en mer upplyst människa helt enkelt. Ha ha ha ha!

Ny tändning

Lusten jag kände till Human Designs var nu nyväckt och kraftigare och jag började läsa allt jag kom över på ämnet. Så har det bara fortsatt sen dess. För varje grej jag lär mig så bara växer mitt intresse. Snacka om en fantastisk instruktionsbok till sig själv liksom! Känner hela tiden att jag vill berätta för alla om detta fantastika verktyg. Och gissa vad?! Jag hoppade i fredags på ett HD program skapat av Nikki Vanda, och ska lära mig ännu mer!!!. Som jag längtar!!!! I första hand gör jag det för att lära mig förstå mig själv bättre. Men samtidigt för att jag känner att jag vill att mitt nästa steg ska bli att lära mig att använda HD i ett coachande syfte.

Livskreatörs program ala Ida

Har nu en så himla stark käsla att detta är ett verktyg jag vill väva samman med min coachteknik, och skapa mitt alldeles egna unika tillvägargångssätt för att vägleda mäniskor som vill utvecklas i sitt liv och bli sin egen livskreatör! Nu längtar jag bara efter att känna mig redo till att sjösätta ett nytt coackpaket. Har en tanke om att det ska vara på en bas som utgår ifrån klientens egen Human Design karta och sedan bygga vidare med mina övriga coachverktyg och lite annat.

Just som jag skriver vill jag inget hellre än att på direkten börja ta emot några pilot-klienter till ett förmånligt pris. Fast jag vet även att jag inte ska fatta stora beslut när jag är mitt i en känslovåg, så jag ska vara så ansvarsfull att jag ska sova på saken först. Om jag känner lika stort sug om några dagar så kommer jag nog släppa några platser, så håll utkik! Det är så spännande att hela jag får rysningar bara jag skriver om det!

Kram Ida

Ofrivilligt Marinerad

Efter att ha sett en video ”Kan man ta förstört ansvar?” från Micke Gunnarsson i hans app, som jag varmt kan rekommendera för den delen.

Fick jag en tanke…


Jag är här och vill ta ansvar till 100%. Jag gör det i mångt och mycket när det kommer till brister och misstag. Men när det kommer till att välja glädje är det jobbigare, och krävs mer envishet, mod och aktivt val.

Genast i sådana lägen känner jag in andras behov och viljor och med ens känns det viktigare att tillgodose dem först, sen får vi se om det finns möjlighet, energi och tid att tillgodose min egna vilja.

Förut skedde allt detta automatiskt genom vana, det var bara sån jag var tänkte jag om jag överhuvud taget reflekterade över det. Sedan händevett uppvak.


Nu är jag väl medveten om detta beteende hos mig själv,ä och försöker bli medveten även just i de stunder det faktiskt händer och då aktivt försöka välja annorlunda. Men shit vad svårt det är!

Jag är så marinerad i att det är fult ja rent av skamligt att vara ”egoistisk” och välja för sin egen skull. I samma marinad ingår att det finaste och mest beundransvärda är att offra sig själv för andra. Ja gärna utplåna sig själv helt och sluta leva för sin egen skull, och låt andra bestämma allt över dig. En mycket fin krydda har jag blivit itutad. Lämna ifrån dig allt ansvar, men bli aldrig ett offer?!!


Idag går det emot allt jag själv längtar efter och jag har kommit att avskyr den marinaden, den är så fruktansvärt äcklig i mitt tycke. I över fem år nu har jag hållt på att försöka skölja bort den från mig. Men ack vad svårt det är. Den sitter verkligen så djupt i mina celler.

Borde man kanske dölja den genom att marinera sig i en ny marinad istället?

Kanske, hur tänker du?

Kram Ida

Hösten är här!

Som jag älskar hösten! Kanske för att jag känner det som det äntligen finns legetimt utrymme för vila och återhämtning nu. Andra tider på året upplever jag inte den acceptansen. Faktum är att det är just den känslan av att det är ok i andras ögon som är balsam för min själ. Jag är en människa med STORT behov av vila och reflektion, högkänslig som jag är. Som ett resultat av det blir vila väldigt kontraproduktivt för mig när jag samtidigt känner in andras oacceptans till att jag tar det lungt. I vårt samhälle verkar vila bara vara berättigat när kroppen är fysiskt trött. Så är det sällan i mitt fall, då det oftast är min hjärna som är slut, inte min kropp.

Återhämtning

Under just hösten händer dock något. Det blir plötsligt legitimt att sakta ner även för sånna som mig. Antagligen för att andra ojar sig och beklagar sig över att deras energi spårlöst försvunnti. Där och då dansar min själ en lyckodans när jag kan krypa ner med en filt och en kopp te redan vid sex på kvällen utan att någon reagerar. Halleluja!

Lust att skapa

En bieffekt av att jag får vila med gott samvete att jag även får massa energi över, och det hör verkligen inte till vanligheten! Ta och lägg till alla vackra färger och kontraster i naturen tillsammans med min ökade energi så uppstår min skapar lust! Finns det något bättre än att sätta sig ner och bara vara, för att sedan känna hur ens lust börjar bubbla inom en och plötsligt har man hämtat block och penna och börjat skissa och planera. Love it!

Skapa utan prestation

Nu är vi precis i början av hösten, men ändå känner jag redan hur min själ börjat jubla. Den anar vad som står för dörren, den har längtat så länge. Längtat efter utrymme att känna in och leva ut. Drömma sig bort i skapar drömmar för trädgården. Leka med vattenfärger. Skriva utan krav, (som detta blogginlägg). Bara skapa för att må bra, utan någon prestation inblandad. I min drömvärld skulle hela året vara så här för mig. Tänk att jag har verktyg som gjorde det möjligt att ta det lungt och vila utan skuldkänslor hela året om. I wish! Förstå all den överskotts energi jag skulle ha! Alltså jag vet inte hur, men plötsligt inser jag att jag bara SKA nå den drömmen! Jag ska kunna vila och återhämta mig utan dåligt samvete eller skuldkänslor året runt!

Post pandemin

I övrigt är livet rent ut fantastiskt just här och nu. Pandemin som varit och fortfarande är, trots att restriktioner släppt, har gjort sitt och jag har fått ett helt nytt inre lugn i mig. Pengar har gått från att vara viktigt men lite fult, till otroligt använbart och beundransvärt. Även insikten om vad som gör mig lycklig på riktigt har blivit tydligare och inte minst vad som är viktigast för mig att prioritera är nu glasklart. Man skulle kunna säga att Corona har varit som ett par nya glasögon som verkligen hjälpt mig att se allt så mycket bättre. Jag har verkligen utvecklats och lärt mig så mycket om mig själv. Kort sagt kan man säga att jag nu vet;

  • Att jag har hög tillit till livet i sig.
  • Att mer pengar är praktiskt men inte livsnödvändigt.
  • Att mina känslor är min själs röst till mig.
  • Att när jag går med mig själv så känner jag mig tillfreds.
  • Att när jag går emot mig själv så känner jag mig frustrerad.
  • Att jag behöver vara nöjd själv innan jag kan göra andra nöjda.
  • Att min rädsla styr till en viss nivå, där efter tar YOLO känslan över superstark!
  • Att acceptans är vägen till min frihet.
  • Att upplevd frihet är essenstielt för mig.
  • Att jag frodas av andras energier, jag är som en svamp.
  • Att det är viktigt för mig vilka energier jag har runt mig dagligen.
  • Att jag inte är en sprallig människa.
  • Att jag är en varm och kärleksfull person.
  • Att varriation är bra för mig.
  • Att rutiner hjälper mig.
  • Att jag likt Alice i Underlandet förändras flera gånger om dagen.
  • Att mina barn är fantastiska människor och jag är tacksam att få följa dem genom livet.
  • Att det är viktigt att se och erkänna sina egna fel och brister högt till andra och sen äga dem fullt ut.
  • Att oavsett fel och brister är vi alla helt perfekta!
  • Att livet är en härlig resa, ett äventyg och evig utveckling.
  • Att jag älskar att leva!