eduard-militaru-Q4PvX80itZ0-unsplash

Välkommen!

Hej där är du ju! Välkommen! Jag ska erkänna att det är pirrigt att du är här. Faktum är att jag nästan sitter och skakar. Men bara stig på så ska jag berätta varför jag är lite nervös!

Det känns nämligen så overkligt och konstigt att skriva det första blogginlägget här på min nya, purfärska hemsida! Att jag HAR en hemsida över huvud taget! Och att den är offentlig och öppen för besökare som dig är så stort. Super roligt men super pirrigt. Jag kan berätta att denna hemsida vuxit sig stark i mitt huvud under det gångna året. Ett år som bestått av passivitet. Inget agerande eller arbete med mitt företag i fysisk form har förekommit. Istället har allt mitt fokus legat på mig själv. Jag har jobbat med mitt mod, mitt egenvärde och min självmedkänsla. Tre byggstenar jag nu i efterhand förstått var grundläggande för att kunna bygga vidare mitt företag och så denna hemsida att bli till.

Och nu är vi äntligen här, du och jag! Jag som naken skribent här på bloggen och du som läsare. På min ena axel sitter en bekräftelsehungrig tjurig och envis tonåring och försöker uppmana mig att skriva på ett sätt som attraherar dig som läsare i första hand. Som är sjukt orolig över om någon inte kommer gilla det som skrivs, vilket skulle kunna betyda att du inte gillar mig, som om det vore jordens undergång. Men som tur är så sitter en harmonisk och skön tant på min andra axel och inger en sådan tung trygghet och pondus bara genom att sitta där. Så när hon säger att jag ska skriva på ett sätt som känns bra och gör det lätt att skriva. Då glömmer jag helt bort att jag har en fysisk kropp och en annan axel där den andra satt och skrek alldeles nyss. Istället låter jag fingrarna fara över tangentbordet och skriver precis så som det känns inom mig. Och se så det blev. Du läser och jag skrev. Jag blottade mig och mitt sätt att vara som bloggare, och om du vill bli min läsare även fortsättningsvis så skulle jag känna mig oehört hedrad och tacksam. Men även om du inte gillar mig och aldrig komma läsa ett inlägg här igen, så känner jag ärligt talat ändå en glädje. En glädje att jag skrev på ett sätt som kändes lätt och enkelt för mig, just för att det är MITT sätt att skriva på, för att det är sån jag är, här och nu. Och en stolthet att jag inte lät mig ryckas med av behovet att bli omtyckt och bekräftad av alla andra. Visst är du viktig för mig som läsare. Men inte viktigare än jag själv. Oh någonstanns där ute finns kanske någon som tycker om mig och mitt sätt att skriva på fast att jag är mig själv fullt ut! Det väljer jag att hoppas på. Och att det är just du vore ju underbart! Men nu ska jag i väg, så nu får du gå, eller stanna själv och kika runt. Men du är varmt välkommen tillbaka när jag kommer hem hit igen nästa gång!

Kram

Ida

Add a Comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *