När egot är otålig och själen har tålamod

Senaste två veckorna har jag insett att det nya för mig är väldigt nära. Mitt nästa steg alltså. Det jag helatiden får till mig är att det nya är på väg att förlösas, det enda jag behöver göra är att vara i lugn så jag befinner mig på rätt frekvens och kan ta emot det när det kommer.

Hur svårt ska det va?

Väldigt svårt visar det sig. Mitt ego vill hela tiden forsera och jag efter det jag väntar på, otålig till tusen. Givetvis så hamnar jag direkt på fel frekvens när egot tar över, vilket varit ofta senaste tiden. Han (för mitt ego är väldigt maskulint) har fått husera enormt mycket i mig, så pass att jag till och med fick migrän med synbortfall här om dagen. Jag tar aktivt pauser och försöker meditera och hålla mig ”hemma på rätt frekvens”, men egot tycker liksom inte det är ok. Han rycker med mig att pressa framåt hur tungt och frustrerande det än känns. Och jag, jag bara mesar och hänger med.

Att lyssna och faktiskt höra

De få tillfällerna jag hör min själ så visar hen bara ett enormt tålamod med mig och mitt ego och försäkrar mig om att levernasen kommer att leverars på nytt, och påminner mig bara vänligt och kärleksfullt om att försöka vara hemma på rätt frekvens.

Gång på gång missar jag leveransen och egot blir allt mer irriterad på mig. och jag blir allt mer tröttare och på sämre humör. Jag inser nu när jag skriver att hemligheten ligger i att sätta gränser, mot mig själv och mitt ego! Jag behöver vara tydligare och stå upp för den tid jag behöver till att göra saker som får mig att vara ”öppen”. Det vill säga, tid till att vara själv med mig själv utan distraktion.

Egot en slavdrivare

Egot har kört på så hårt och fått mig att tro att jag behöver anstränga mig ännu mer. Strukturera upp mer, skaffa appar som ”notion” för att lyckas bättre, fokusera mer på att skriva listor, prata med ännufler människor om namnförslag osv. Till den milda grad att jag känt mig så slutkörd att jag antingen somnat eller velat ”unna mig något” som att kolla på en film, serie, umgås med en vän eller vad som helst som jag ”minsann förtjänar nu”…allt utom det jag verkligen behöver… att bara vara själv med mig själv.

Gör det du säger att du vill göra

Jag tittar på klockan nu. Kanske är det dags att avrunda detta inlägg och faktiskt ge mig tid nu på direktern att bara vara med mig själv i tystnad utan störmoment i minst 15minuter. För det ser jag att jag faktiskt kan avvara.

Så säger vi, jag lämnar dig här nu med en påminelse om att reflektera över hur ofta du låter det bli tyst inom dig. Kanske behöver även du sätta gränser för dig själv?

Kram Ida

Add a Comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *