Ofrivilligt Marinerad

Efter att ha sett en video ”Kan man ta förstört ansvar?” från Micke Gunnarsson i hans app, som jag varmt kan rekommendera för den delen.

Fick jag en tanke…


Jag är här och vill ta ansvar till 100%. Jag gör det i mångt och mycket när det kommer till brister och misstag. Men när det kommer till att välja glädje är det jobbigare, och krävs mer envishet, mod och aktivt val.

Genast i sådana lägen känner jag in andras behov och viljor och med ens känns det viktigare att tillgodose dem först, sen får vi se om det finns möjlighet, energi och tid att tillgodose min egna vilja.

Förut skedde allt detta automatiskt genom vana, det var bara sån jag var tänkte jag om jag överhuvud taget reflekterade över det. Sedan händevett uppvak.


Nu är jag väl medveten om detta beteende hos mig själv,ä och försöker bli medveten även just i de stunder det faktiskt händer och då aktivt försöka välja annorlunda. Men shit vad svårt det är!

Jag är så marinerad i att det är fult ja rent av skamligt att vara ”egoistisk” och välja för sin egen skull. I samma marinad ingår att det finaste och mest beundransvärda är att offra sig själv för andra. Ja gärna utplåna sig själv helt och sluta leva för sin egen skull, och låt andra bestämma allt över dig. En mycket fin krydda har jag blivit itutad. Lämna ifrån dig allt ansvar, men bli aldrig ett offer?!!


Idag går det emot allt jag själv längtar efter och jag har kommit att avskyr den marinaden, den är så fruktansvärt äcklig i mitt tycke. I över fem år nu har jag hållt på att försöka skölja bort den från mig. Men ack vad svårt det är. Den sitter verkligen så djupt i mina celler.

Borde man kanske dölja den genom att marinera sig i en ny marinad istället?

Kanske, hur tänker du?

Kram Ida

Add a Comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *